En tårarnas fredag

Om det var sista Dan vet jag inte, men sista da´n för Dan var det i alla fall.

El Boss tog sitt pick & pack o flyttade hem efter fem år i Växjö. Det svider.
El boss gav mig chansen att göra programmet.
El Boss gav mig förtroende.
El Boss gav mig ett sätt att uttrycka mig.
För det högaktar jag honom. O för det gråter jag en skvätt när han nu han lämnar skutan.

Rugby-Anna o Vetenskapsjournalisten tog också adjö, men dom kommer tillbaka - när magen är mindre om man säger så. Det svider nog även det. Att få mindre mage på det sättet som dom ska få, menar jag...

Programmet annars OK, tycker jag. Domar-Winnerborg är en skön lirare. O efter hembesöket står klart att han inte lägger pengar på inredning.

Tårtkalaset mellan Hinneryd o Lessebo var ju också gulligt.

Sen säger jag bara en sak: "Vilja av stål" med Claes Stefanz kommer bli en adrenalinkick i rätt miljö, även om Malmsteens sångare skrek som en stucken gris. Stor-Jihde hade rätt i att introt var klockrent.

Mycket idrott i helgen, förresten. Vi hörs i morrn.