Klotbojja i Alstermo

Har bestämt mig.
Att erkänna ett brott.
Ett på riktigt alltså.
För att ingen annan ska göra om det.

Jag var i Alstermo där ett grovt rån begåtts mot Swedbank för några dagar sedan. Jag o Haddock åkte dit med SR-bussen (stor jädra Mercedes med en helvetes massa sladdar typ).
När vi kom till platsen var bankområdet redan avspärrat med blå-vit polistejp. Jag stod en stund utanför, men när ingen polis kom ut o jag började närma mig sändning, så gjorde jag något som jag förståss inte borde.

Jag tog mig förbi avsprärrningen, gick fram till dörren med den klassiska lappen "Stängt pga rån", o knackade på.

Det skulle jag inte gjort...
...för Kling o Klang som kom emot mig (eller rättare sagt Klinga o Klang, en av dom var tjej) var allt annat än förstående att även en sketen journalist måste göra sitt jobb.

Framför allt Klang undrar "hur fan jag kommit in". Jag svarade något undvikande förståss, men blev rätt snabbt upplyst om att jag nog kunde "vänta mig rättsliga följder".

Lätt uppriven lämnade jag en första direktare (såg mig under dessa två minuter klä mindre bra i svart-vit-randigt o klotbojja a´ la Bröderna Dalton).
Kort därefter kom, som tur väl var, Klangs chef.

Denne sansade herre frågade lugnt med ett (kollegialt?) leende på läpparna om jag hade tänkt göra om samma sak i framtiden.
"Tror inte det...", svarade jag skamset.
O så var det ur världen.

Ahhh! Skönt att få det ur sig.
Fast å andra sidan... undrar om detta erkännande kan användas som bevis i en eventuell rättegång?

Well, ni ska inte tro på allt som står på denna blogg...
Eller...?