Precis som Zavadil

I Superettan skriker man på lagpolaren om han missar en passning. Fine.
Det tillhör dom höga kraven o jag vet att till o med Zavadil, utan större respekt just nu hos "de sina", gör det. Med all rätt.

I helgens upplevde jag dock skrikandets baksida.

Men först Zavadil.
Ständigt denne Zavadil.
Igår inhopp mot J-södra. Igår avgörande målet på J-södra.

Haddock förutspådde Zavvas varande på bänken redan i fredagens Drei-gegen-fünf. O anledningen är förståss att det är svårt att ta stryk med Zavadil i laget. Öster är faktiskt obesegrat med reseledaren från Tjeckien på planen.

Å andra sidan: Kom inte o snacka om arbetsro. Dit är det än så länge många poäng.

28 grader o stekande sol igår på Stadsparksvallen förresten. Inte utan att man längtade efter Lasse Jacas Markaryds-look (kortbyxor med sandaler) när man såg Stille i svarta byxor o Nordin i svart skjorta.

Speaking of tränare så har jag gjort mina första matcher som lekledare för Hovshagas 6-7-åringar. Med betoning på lekledare.

Fick uppleva stekande sol med bränd nacke som resultat, men också den värsta sorten av ungdomstränare.
Jag har varit direkt inblandad (spelare) eller indirekt inblandad (journalist) i fotbollens värld i snart 30 år. Jag borde med andra ord veta att dom finns. Ändå blir jag upprörd så till den milda grad att jag hade svårt att koncentrera mig på vad jag skulle göra.

För det är ju så...
Att se vuxna människor skrika svordomar/könsord över sina barn (eller deras kompisar) för en missad passning, samtidigt som dom sparkar på vattenflaskor, eller något annat som står i vägen, är en sådan tragedi att jag nästan började gråta. O glöm nu inte bort att barnen är 6-7 år!!!

Hade dom tillhört "min" förening hade jag förståss sagt ifrån, men nu får den grön-gula klubben från Växjös norra delar ta itu med sina egna problem.

Precis som Zavadil har gjort...