En Klüft, fast värre

Har ett årligt vad med en god vän.
Vi spelar squash så ofta vi kan (1-2 ggr i veckan) o när december blir januari summeras det hela.
Den som vunnit flest fajter blir bjuden på en helkväll av losern.

Därav principen: Blir du utmanad - anta utmaningen.

Enkelt kan tyckas.

Men när squash-pal Tobi-Wan-Kenobi ringde med utmaning i luren, fyra minuter efter att Ego tillryggalagt 55 minuter stenhård cykelträning (med sinnessjukt ymnig svettning som följd), tog det emot. Ordentligt faktiskt.

Men så skänkte jag Carro Klüft en tanke (hon tränar ju två gånger om dagen) o svaret klockan 15.38 blev...

"Okej vi kör. Ses vi i hallen prick fyra eller?"

Fåfäng som man är hann jag till o med en dusch. Innan squashen. Man vill ju inte lukta hästpung på offentlig plats.

Matchen genomfördes förvånansvärt smärtfritt (min ödmjukhet förbjuder mig förståss att skriva om resultatet...), men nu knappt tre timmar efter inser jag att det kan bli en tuff morrondag.

Förresten känner jag redan nu att jag måste flagga för återbud i helgen. Arrangörerna i Karlsruhe blir nog sura när jag hänvisar till en krånglande rygg.

Skit samma. Carro åker visst dit.
Men så har hon ju också flera timmars vila mellan sina två träningspass.
Jäkla klenis...