Öman i studio 2 o jag njöt

"Det tycker jag att du ska skriva om" är en kommentar man får ibland, när man säger att man är journalist på radion.

Radion alltså.

Vi skriver inte.
Vi talar.

Om vi nu ens gör det. Mestadels låter vi andra göra det. Tala alltså.

Många gör det dessutom väldigt bra. Som Växjö Lakers Anders Öman.

Intervjun i onsdags eftermiddag (genomförd på ett lysande sätt av inte vrålintresserade Hälsenan) i P4 Kronoberg var underbar.
Öman valde SR Kronoberg när han för första gången gav sin syn på misshandeln av sitt livsverk, o när det nästan brast för honom där i studio 2 i radiohuset njöt jag.
Det kan låta cyniskt men jag gjorde det av två anledningar.

1. För att Öman brinner för sitt Lakers
För mig finns det få saker som är så... (tja, varför inte) vackert som engagemang. Öman är Öman just för att han brinner o han är det dessutom på ett balanserat sätt.
Fanatism är förståss skräp men Öman har den så viktiga självdistansen o ser nykert på saker o ting. Han talar klartext. Undanhåller inget, ljuger inte. Han kommer rädda Lakers, o bara det är njutbart. För det finns väl egentligen ingen RIKTIG hockeyälskare (TAIF:are o Trojaner inkluderade) som på största allvar önskar livet ur Lakers.

2. För att jag jobbar med radio
Inget talminus i världen i en tidning skulle kunna förmedla den känslan som Öman hade just där, just då. Att tidningen dessutom får vänta till dagen efter, försvagar ju inte direkt min känsla av njutning. Nerven i rösten o det korta svaret på Hälsenans sista fråga sa ju mer än en hel extra bilaga.
Öman levererade dessutom i direktsändning. Ytterligare en dimension som radion är mer eller mindre ensam om. TV använder ju sällan den möjligheten nu för tiden.

Slutligen konstaterar jag att det tydligen har en viss betydelse "vem som är först"...