Aaaaaarrrrgggggggggghhhhhhhhh!!!

Möllinö!
Det känns allt lite som att födas på nytt när man ska ta itu med bloggeriet efter långt över två månaders uppehåll.
(Ja, men så jobbigt är det inte...)

Alltså, självaste anledningen till att jag bloggar är (förutom att reta gallfeber på en o annan stofil inom den lokala mediakåren) att jag ska kunna vara kreativ på beställning. Men eftersom sommaren varit en enda avkopplad/nedkopplad/frånkopplad pappaledighet så tillät jag mig helt enkelt att ge fan i den. Kreativiteten.
(Lat är vad du är...)

Men nu när jobbet är igång igen är det bara "pau att" på nytt. Vad gör man inte för pöbeln...
(Ja kom igen nu!)

Som blogg-comeback skulle jag kunna skriva om hur underbart fantastiskt italienskt det är att Perrotta visades ut, utan att ha spelat en enda minut.
(Håller med. Jädra paesanos.)

Det skulle kunna handlat om ett långt snack med Fidde Gustavsson o Emin Nouri efter 2-3 mot Örgryte.
(Intressant. Shoot man, shoot!)

Möjligtvis skulle det kunna handla om sommarens mest galna framfärd på vatten med en gammal tennishjältes gulaste leksak (bollarna inkluderade), 100 km/h på spegelblank sjö o jag var lika stram i nyllet som en nyopererad Cher.
(Yee-haa! Vems var skotern?)

Till o med maspsykosen kring Stieg Larssons triologi (som jag givetvis också fallit för, dock i ljudboksform) och Foppa-toffeln (som hela familjen går omkring i, dock ej i civilicerade områden) skulle kunna vara bloggmateria en dag som denna.
(Det är nära nu va...?)

Men nej...

Kreativiteten, mina vänner, hänger visst ihop med inspiration. O den finns inte ikväll. Heller.

O andra sidan verkar jag ha löst mysteriet med Paolo Figueiredo...