Även en blind höna

Bättre sent än aldrig...

Efter att ha gått omkring o gnällt till höger o vänster på vad Ego skrivit om honom i ett blogg-inlägg (jo då, det har nått mig också), så tog herren äntligen mod till sig.

Ett o ett halv år (!!!) efter en passning med glimten i ögat, kom en märkbart laddad herre fram o undrade vad fan jag menade med inlägget.
Lill-Jihde, som stod bredvid, gömde sig effektivt under kepsen, medan herren sköt så hårt han kunde.

Om herren lyckades?
Absolut. Verkligen. Jag var oerhört rädd o kände mig nästan (men bara nästan) gråtfärdig efteråt.

Det var kanske dumt att skriva om utskällningen här o nu. Undrar vad som kommer hända hösten 2009...?

Favoritord för idag förresten: Självdistans. Ironi.